Ångest

Borde gå och lägga mig snart. Fast jag vill inte. Känner mig rädd, liten och ensam. Vill inte släcka lampan och krypa ned under täcket. Vill inte känna hur ångesten kryper upp längs min ryggrad. Vill inte höra Anas röst bli starkare och starkare i mitt huvud, som alltid under natten. Orkar inte med att jag mår så här. Hela tiden. Dygnet runt. Jag vill ha E här, min flickvän, som nog inte riktigt förstår hur illa ute jag är. Och jag vill ha A här, min bästa vän som förstår allt.

Jag vill sluta behöva be folk om hjälp för att andas.
dftgyhu
//Audrey


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0