Daddy issues.

Pratade med modershjärtat om mina "daddy issues" idag. Om hur han aldrig har sett mig, aldrig har förstått, aldrig trott på mig. Jag har varit hans lilla prinsessa, pappas duktiga lilla flicka, och han har aldrig sett mig som något annat. Han ser inte, och kommer nog aldrig att göra det, att jag inte mår bra. Det enda som skulle få honom att förstå är nog om jag visade honom mina ärr, men det kan jag inte göra. Jag mår ju bättre nu. Även om han aldrig ser mig. Även om han låter mig göra typ vad som helst. Skär dig bara, skolka du bara, festa varje jävla natt och sov aldrig hemma. Bryr han sig ens alls?
 
 
Pratar med en fin kille. Saknar hon den där finaste så att det inte är klokt, men han är fin och han vill ta hand om mig. Jag vill bara att någon ska hålla om mig.
 
Har gått ner till 54,5 kg btw. Äntligen under 55. 47 kg, here I come.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0